Varför är jag så förbannat präktig?

Jag orkar inte allt, jag är inte helt fokuserad och avskärmad även om det känns så när jag tittar på bloggen...

Jag mår piss, sover konstant och borde kanske varit sjukskriven en stund till, det kanske inte går att klara av en cancersjukdom på ett sommarlov... Nej riktigt så illa är det inte men vissa dagar är det inte långt ifrån... Jag har svårt att ta motgångar trots att jag är tränad i det (många motgångar och omgjorda arbeten har det blivit, jag var under min gymnasietid känd som "hon som alltid fick göra allt två gånger") och mitt humör... Ibland kommer tårarna utan anledning.

Jag tycker egentligen om att plugga men nu ser jag mest fram emot tre veckors julledighet... Jag får ta det som det kommer, någonting blir det säkert av det... Jag gör så mycket jag orkar och hoppas att det är nog... En dag i sänder mot en utbildning...

Men varför nu, inte för att jag inte lär mig någonting på detta också men denna tiden borde vara den bästa på lärarprogrammet, inte en tid man tar sig igenom... Men det är bra också, jag trivs i klassen och lär mig mycket, vem vet kanske mer än jag gjort om allt varit "normalt"...

Nå jag nu har jag öst nog med galla för denna gången, jag får se om jag går tillbaka till mitt "präktiga" jag eller om det blir lite mjukare och närmre i fortsättningen...