Försöker jobba och sortera mina tankar... När jag börjar dra i en ända bildas det som ringar på vattnet. Jag försöker illustrera mina tankar i skulptur men skulpturerna tar mintanke process ett steg längre... Det är kanske det som är meningen...

Kanske ska försöka skriva texter, som en ytterligare illustration.. Texter till skulpturer... Låta skulpturerna ge en ingång till ett annat medium...

Kanske bara flummarut, men jag kan ju inte arbeta med skulpturerna allt för länge, torktideroch bränntider att ta hänsyn till... Ha dessutom slut på lera, bara köpa lite till...

Illbattingarna(de två nya hårbollarna som blivit en del av familjen de senaste dagarna) kräver uppmärksamhet, men det känns skönt att inte vara kattlös längre... Om man bara fick arbeta lite...

Nåja det är inte helt deras fel... Dom är ju så söta så det är svårt att släppa helt ;)

Men mycket tankar och idéer snurrar, det kan nog bli både ett skapande och ett skriftligt arbete, för att inte tala om en jul som smyger runt knutarna... Allt får sin plats och sin tid, det blir nog jättebra...

Varför är jag så förbannat präktig?

Jag orkar inte allt, jag är inte helt fokuserad och avskärmad även om det känns så när jag tittar på bloggen...

Jag mår piss, sover konstant och borde kanske varit sjukskriven en stund till, det kanske inte går att klara av en cancersjukdom på ett sommarlov... Nej riktigt så illa är det inte men vissa dagar är det inte långt ifrån... Jag har svårt att ta motgångar trots att jag är tränad i det (många motgångar och omgjorda arbeten har det blivit, jag var under min gymnasietid känd som "hon som alltid fick göra allt två gånger") och mitt humör... Ibland kommer tårarna utan anledning.

Jag tycker egentligen om att plugga men nu ser jag mest fram emot tre veckors julledighet... Jag får ta det som det kommer, någonting blir det säkert av det... Jag gör så mycket jag orkar och hoppas att det är nog... En dag i sänder mot en utbildning...

Men varför nu, inte för att jag inte lär mig någonting på detta också men denna tiden borde vara den bästa på lärarprogrammet, inte en tid man tar sig igenom... Men det är bra också, jag trivs i klassen och lär mig mycket, vem vet kanske mer än jag gjort om allt varit "normalt"...

Nå jag nu har jag öst nog med galla för denna gången, jag får se om jag går tillbaka till mitt "präktiga" jag eller om det blir lite mjukare och närmre i fortsättningen...

Nu är jag alldeles full av tankar och ideer... Och inte nödvändigtvis på ett bra sätt...

Jag tyckte att jag kommit i gång bra, framför allt med den teoretiska grunden som jag försökt gestalta, men under dagens handledning fick jag formulera mina tankar för åhörare och trots att jag fick positiv kritik fick jag själv inblick i mitt 2-dim arbete (trots sin skulpturala form)...

Varför har jag inte sett detta tidigare, det var ju så uppenbart? Naturligtvis är inte en auktoritet automatiskt någonting positivt trots att det kan vara det. Man är inte antingen auktoritär eller en auktoritet, man kan vara både och eller inget av det. Och är en auktoritär lärare alltid enbart negativ? Hur mycket ligger i betraktarens ögon? Frågor och motsägelser hopar sig...

Det ända som fortfarande känns klart är panopticon, detta fenomen som började som det perfekta fängelset för att sedan bli en modell för att titta på samhället ur ett sociologiskt perspektiv och som jag nu väljer att applicera på skolan.

Nå ja, det är en början... Det stora problemet är nu torktider och bränntider för keramiken, vi får se vad som händer... Om jag arbetar i morgon borde det hinna torka och brännas i tid... Hoppas jag...

Låt oss börja med att titta lite närmre på vad denna uppgift har resulterat i fram till nu...

Jag har, bland annat, arbetat med händer från olika infallsvinklar och med olika "funktioner". Handen till höger är tänkt som en representation av en lärare med maturlig auktoritet medans den till vänster står för en auktoritär inställning.

Jag vill arbeta med dessa olika infallsvinklar och försöka belysa olikheten dem i mellan samt hur de olika sätten ger olika miljöer och lärosituationer för våra elever.

När det gäller skulpturen till vänster är den ett försök att spegla en sociologisk modell vid namn panopticon, jag kommer att komma in mer och djupare på detta ämne senare men för nu kan vi nöja oss med att säga att det är det allseende ögat.

Dessa två infallsvinklar kan kännas åtskilda men jag känner att de är starkt samanflätade och jag kommer att arbeta för att visa dessa länkar även för Er... Vi får hoppas att de blir lika tydliga för Er som de är för mig.